Socialdemokraterna 120 år – Åter till de socialistiska rötterna

13 Dec

Första maj-demonstration i Stockholm 1899.

Denna artikel skrevs vid Socialdemokratiska Arbetarepartiets 120-årsjubileum förra året. Artikelförfattaren Lena Ericson Höijer arbetar inom vården i Stockholm, och har varit aktiv inom socialdemokratin sedan 70-talet. Temat om striden mellan liberala och socialistiska strömningar inom arbetarrörelsen är i allra högsta grad aktuell idag.

I april 2009 firade Socialdemokratiska partiet 120 år. Samtidigt blir det allt tydligare hur hårt krisen i den kapitalistiska ekonomin slår mot samhället och mot enskilda människor. När arbetarpartiet bildades hade det som mål att avskaffa kapitalismen, idag är det tid att åter ta upp kampen för socialism.Vid partiets grundningskongress hade socialdemokratin redan en del av sin historia bakom sig.

August Palm var en av tusentals hantverksgesäller som under 1800-talet gjorde vandringar ner över kontinenten för att lära sig mer i sitt yrke. De kom då i kontakt med den framväxande arbetarrörelsen. Många hade återvänt till Sverige som övertygade socialister och försökt bygga upp organisationer efter mönster från Hamburg, Paris och London. Men de föreningar som startade i mitten av 1800-talet lades antingen ner eller togs över av liberalt sinnade ”arbetarvänner”.

August Palm hade gett sig ut på vandring 1867. Så småningom hamnade han i Hederslev i Tyskland. I februari 1873 gick han med i den tyska avdelningen av Internationella arbetarassociationen, det som senare skulle komma att kallas Första Internationalen. Palm blev en av förgrundsgestalterna i den tyska arbetarföreningen. Det ledde till att han 1877 blev utvisad ur landet. Han flyttade till Danmark där han startade en socialdemokratisk förening, men inte heller här gillade myndigheterna honom. Han ansökte om danskt medborgarskap men fick avslag. Hösten 1881 flyttade han alltså tillbaka till den svenska sidan av sundet. Efter att Pariskommunen krossats förföljdes socialister över hela Europa. Detta ledde till att Internationalen tvingades lägga ner sin verksamhet, men budskapet till alla som varit medlemmar var klart, nu gällde det att bilda nationella arbetarpartier. När detta skett skulle en ny International bildas. Den danska socialdemokratin lovade både ekonomiskt och moraliskt stöd för att starta en svensk sektion av en framtida ny International.

När August Palm återvände till Sverige hade industrialiseringen tagit fart på allvar och antalet arbetare hade ökat enormt. Tiden började bli mogen för att organisera arbetarna kring socialistiska krav.

August Palm slog sig ner i Malmö och den 6 november höll han sitt första föredrag i Sverige. Rubriken var Vad vilja Socialdemokraterna. På det andra föredraget några veckor senare slöt 800 personer upp. Palm beskrev nöden och orättvisorna rakt på sak. Han budskap var att arbetarna måste organisera sig och att den enda lösningen på deras problem var ett socialistiskt samhälle. I december gav sig Palm ut på sin stora agitationsresa med Stockholm som första mål.

De liberala krafter som bedrivit ett långsiktigt arbete för att ta ledningen för den framväxande arbetarklassen och styra in deras strävan mot nykterhet och folkbildning blev oroade. Här kom en man och sa till arbetarna att bilda självständiga politiska organisationer i syfte att förändra hela samhället. De påbörjade en intensiv kampanj mot socialismen och mot Palm personligen.

Under de kommande åren drabbade de liberala och socialistiska riktningarna inom arbetarrörelsen samman gång på gång, i frågor som rörde kontroll över organisationen och dess tidningar och naturligtvis i programfrågan, vilken politik man skulle föra och vilka krav man skulle ställa.

En av de mest kända liberala arbetarledarna i Stockholm, var Anton Nyström. Han hade fått en stor auktoritet genom att hjälpa flera fackföreningar under den stora strejkrörelsen i Stockholm 1881.
Anton Nyström gav sig inte in i debatten med Palm under hans Stockholms besök i december 1881. Han väntade tills skräddaren lämnat staden. Dagen efter bjöd han in till ett möte där han lanserade förslaget om att bilda ett allmänt arbetareförbund som skulle bekämpa – inte arbetsgivarens förtryck utan – socialismen och kommunismen.

I mars 1882 publicerade Nyström ett program för den svenska fackföreningsrörelsen. I programmet talas om att förebygga strejker, att väcka arbetarnas håg för bildning och att verka för nykterhet. Under 1883 bilade fackföreningarna i Stockholm den Fackliga centralkommittén. Centralkommittén antog ett liberalt program.

I augusti 1884 bildades Socialdemokratiska klubben i Stockholm. I juni 1885 flyttade Palm med sin familj till Stockholm. Han reagerade snabbt på klubbens inåtvända verksamhet. Palm ville anordna offentliga möten och starta en socialistisk tidning. I september gavs det första provnumret av tidningen Social-Demokraten ut. Klubben böt också namn till Socialdemokratiska föreningen. Man började hålla massmöten, ordna demonstrationer och tillsatte en facklig agitationskommitté som skulle verka för att organisera fackföreningar och att vinna dessa för socialismen.
Nästa steg för Palm var att försöka vinna över fackföreningarna till socialismen. En av initiativtagarna till socialdemokratiska klubben var cigarrarbetaren CA Johnsson som också var ledamot i Fackliga centralkommitténs representantskap. I september 1885 tog han upp frågan om att man skulle tillsätta en kommitté som skulle utarbeta ett mer radikalt fackligt program. Hans förslag röstades igenom.

Till ett av de första numren av Social-Demokraten, i november 1885, hade Palm värvat en ung fattig student till redaktionen. Han hette Axel Danielsson och skulle bli partiets stora ideolog och författare till det första partiprogrammet.
1886 lyckades socialisterna få majoritet i den fackliga centralkommittén och när programkommittén la sitt förslag till ett socialistiskt program röstades detta igenom. Programstriden i Fackliga centralkommittén i Stockholm kan i efterhand betraktas som en brytpunkt. Från det tillfället och framåt är det hela tiden socialisterna som vinner den öppna striden. Vem som vinner i praktiken är mer otydligt. Två samverkande krafter har gjort att liberalismen, trots det ena nederlaget efter det andra, hela tiden återkommit.

Basen, plattformen för högerkrafterna har alltid varit att många yrkesutbildade arbetare, de som brukar kallas arbetararistokratin, som typograferna och bokbindarna på sin tid och byggnadsarbetare idag, har lätt att få illussioner om kapitalismen. De har bättre lön än många andra grupper och kan under goda tider få bra levnadsstandard. På grund av sin utbildning känner de sig tryggare, vet att de oftast är eftertraktade. De kan hitta individuella lösningar, som att byta arbete eller till och med starta eget och behöver inte förlita sig helt på den kollektiva kampen. Bland välavlönade LO män är det relativt vanligt att rösta på moderaterna. De har svårt att se kapitalismens baksidor innan de själva blir arbetslösa. Detta förstärks naturligtvis idag då arbetarrörelsen inte bedriver någon som helst ideologisk skolning för att slå hål på illusionerna om den goda kapitalismen.
Den andra kraften är högern i ledningen, som stödjer sig på de arbetargrupper som har lättare att acceptera inomkapitalistiska lösningar. Många av högerpersoner i ledningen är från början liberaler som söker sig till arbetarrörelsen av olika skäl.

1885 fick klubben en ny medlem Fredrik Sterky, direktörsassistent. Sterky stödde Palms linje om att göra socialdemokratiska klubben mer utåtriktad men 1886 kom de två herrarna på kollisionskurs med varandra. Striden gällde Social-Demokraten och vilken politik tidningen skulle föra. Fredrik Sterky och hans allierade ansåg att tidningen hade ett alltför oborstat språk och att socialdemokratin inte är revolutionär. När man skulle välja expeditör för tidningen ställdes Palms och Sterkys kandidater mot varandra. Palm vann omröstningen och det ledde till att motståndarna till slut bröt sig ur och bildade Socialdemokratiska samfundet. Men den nya gruppen och deras tidning, Nya samhället, rönte inga större framgångar.Tvärtom var det Social-Demokraten som fick se sin upplaga växa. Under Axel Danielssons ledning publicerades en programförklaring för tidningen. Man stod för en ny världsåskådning och såg att den enda lösningen på kapitalismens slaveri var att göra produktionsmedlen till hela folkets gemensamma egendom.

Under året medverkade Socialdemokratiska föreningen till att starta elva nya fackföreningar i Stockholm.Socialdemokratiska samfundet stod isolerat och tog under sommaren initiativ till ett samgående med föreningen. I Förhandlingarna representerades samfundet av sin nyblivne medlem Hjalmar Branting. Utbrytargruppen erkände sitt misstag och accepterade ett villkorslöst samgående. Under hösten 1886 vacklade Branting fram och tillbaka i sina uttalanden och i kontakter med liberala ledare som Anton Nyström, men i sitt tal 24 oktober i Gävle tar han officiellt ställning under rubriken ”Varför arbetarrörelsen måste bli socialistisk”. I talet säger han bland annat att den enda lösningen på samhällets problem är en revolutionär väg till ett socialistiskt samhälle. Efter talet ökade hans auktoritet i arbetarrörelsen.

Medan Palm var ute på agitationsturnéer och sedan Danielsson flyttat till Malmö och startat tidningen Arbetaren började Social-Demokratens redaktör Branting, allt mer framstå som socialdemokratins ledare.

Palm förde gång på gång fram kravet på att man skulle kalla till en konstituerande kongress men Branting gick emot.
1888, hölls första sydsvenska arbetarekongressen under ledning av Axel Danielsson. Det uttalade syftet med kongressen var att verka för bildandet av ett starkt politiskt arbetareparti. Man antog också ett program med krav på socialisering av kapital och jord.

Pressen att hålla en grundningskongress var nu så stor att Branting gav efter och den hölls påskhelgen1889. Något partiprogram antogs inte. Det gjorde man först nio år senare, på den fjärde partikongressen 1897. Det var då Danielsson som fick i uppdrag att skriva ett förslag som nästan helt utan ändringar antogs av kongressen. Partiprogrammet slog fast att det enda sättet att lösa all de problem man stod inför var att avskaffa kapitalismen och skapa ett socialistiskt samhälle, ett samhälle som styrdes av människors behov, inte av profitjakt. Det partiprogrammet skulle ligga till grund för alla kommande under de närmaste femtio åren och i något förändrad form fanns kravet på att produktionsmedlen skulle överföras i hela folkets händer, kvar ända tills 2001.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: